SIEBENBÜRGEN - Loreia

Vampyria

Älvors dans över dimhöljd ängd
Fiolspel i natten
Förvridna träd som andas tungt
Röda blodsband

Vargens yl i manskenstimma
Djupa skogars lugn
Svarta skuggor stiger
Mot himlens mörka valv

Kom till mig, kom till mig, kom syster Vampyria
Ge mig evigt liv, kom Drottning Vampyria

Silvertarar, klagosang
Kluvna tungors hunger
Gula ögon, vassa klor
Nattens härskarinna
__________

Nattens Väv

Stilla bryter vagor
Sönder den solnedgang
Vilket banar fram ett slut
För dagens sista ljus

Skepnader i mörkret
Sakta stiger fram
Ylar emot Manen
Som tar dom i sin famn

Skuggor växer langa
Likt nattens egen väv
Jagar genom skogar
Tills dagen ater gryr

Solens första stralar
Skänker ater frid
At det liv som varit
Och som komma skall

Men denna falska illusion
Om ljusets makt är kort
Ty när kvällen nalkas
Blir mörkret ater fött
__________

Mardröm

Den dunkla maran har lämnat mig
Dagen gryr i öster
Men ännu hemsöks jag utav
Den gangna nattens röster

Jag vandrar likt en valnad fram
Med tunga steg jag hasa
Dock förrader mig min blick
Som tydligt speglar fasa

Varje natt är lika dan
I kallsvett jag mig vrider
Men kan ej komma undan fran
Den mara som mig rider

Vart kan jag fly fran nagot som
Jag själv är boning at
Det finns ej lindring för min själ
Ej hjälper skratt, ej grat

Jag är fast i skräckens klor
Likt rovdjur dom mig klöser
Jag lever stilla i vankelmod
Tills döden mig förlöser
__________

Ungentum Pharelis

När jag kyrkan lämnar
Har mitt sinne redan glömt
Prästens visa ord
Tycks vara nagot som jag drömt

Genom nattens skuggor
Flyger jag mot kullar bla
Högt pa bergets topp
Ser jag den Onde ensam sta

I bolmörtsrus genom nattens timma
Ty en ed är svuren
Över djupa skogar
Av vinden är jag buren

Hans kropp är kall och fjällig
Och han tar mig i sin famn
Ni kallar honom Djävulen
Men han har manga namn

Med kluven tunga viskar han
Om guld som skall bli mitt
I gengäld svingar jag det svärd
Som han i elden smitt
__________

...Om Hösten Död

En natt jag vandrade i skogen
Avmagrad, blek och tärd
Omsluten av ett mörker och en stillhet
Sa tyst och förundransvärd

Den natten jag lämnade livet
Den existens som jag aldrig har ägt
Manga tysta manklara nätter
Detta självmord jag övervägt

Skymningen färgar himlen röd
I skogen jag vilar, om hösten död

När solens första sken langsamt
Kysser skogens lövbeströda jord
Bildas en dunkel stämning
Som ej kan beskrivas med ord

Stillsam är denna tavla
Tills den uppväcks av höstregnets fall
Pa den fuktiga marken jag vilar
En skepnad sa vit och kall
__________

Loreia

Manskensstralar slickar
Loreias nakna hud
Skogens dunkla blickar
Vilar pa nattens brud...

Hennes läppar är sa röda
Hennes hy sa ljus och matt
Men ögonen är döda
Och Loreias själ är svart...

Loreia - Tardi lach Grimjaur...

Med gränslös hunger slukar
Hon vart liv hon ser
Av skräck och vördnad hukar
Sig offren hjälplöst ner...

Med mun sa ljuvligt rosenröd
Kysser hon sin träl
Men han far en plagsam död
Loreia tar farväl...
__________

Att Dricka Nagons Blod

Sa levande, pulserande
Det bröst jag haller om
Girigt slukar jag det liv
Jag älskade en gang

Hungern river i mig
Jag har mina tänder i dig
Jag älskar dig, ditt blod
Ger mig ater kraft och mod

Blek och livlös faller du
Fran mina armar ner
Pa det kalla golvet
Sa ömkansvärt du ber

Stanna ännu hos mig
Kyss mig än en gang
Tiden är var frände
För natten är ju lang

Men, jag vänder om och gar
Det liv som hos dig fanns
Skall jag hungrigt sluka
Nagon annan stanns

Natten är ej evig
Strax stundar gryningen...
Men när solen sjunkigt
Sa lever jag igen
__________

Vittring Av Liv

I ständig skönhet stadd
Bevingad min bane var
Med lystna blickar mätte hon
Den tid jag hade kvar...

Min alderdom hon stal
Hon skändade min grav
Min bädd för evig vila
Dess mardrömslika kval

Jag känner vittringen av liv
Fran hjärtan som än slar
Den rider pa en kylig bris
Till platsen där jag star...

Men ända älskar jag
Sa som jag aldrig gjort förut
Jag älskar nattens mörker
Och mitt liv tar aldrig slut

I en iskall krypta
Ifran solen jag mig döljer
Men da natten vankas
I dess spar jag hungrigt följer...
__________

Morgataria

Bortom skogens dystra skuggor
Avbelägen, kall och dunkel
Finnes en plats som statt i sekel
Obeträdd, i glömska fallen

Aterkallad av mitt sinne
Likt en dröm av dimmor höljd
Dess mossbelupna portal star ännu
Höljd mot ett dunkelt himlavalv

Morgataria; här vilar jag, dock i frid
Morgataria; här kan ni finna min omärkta grav

Av feber förhärjad, blek som snö
Slumrar jag i fuktig bädd
Redd av mossa och vissna löv
I väntan pa en dyster natt

Elden har falnat i solnedgangen
Jag reser mig fran min ensliga grift
I flämtande fackeksken jag vandrar
Mot det liv jag en gang ägt

Morgataria; här vilar jag, dock i frid
Morgataria; här kan ni finna min omärkta grav
Morgataria; manbelysta necropal
Morgataria; frostbeklädda själagard
__________

Dödens Sömn

Säg mig du min sköna mö
Med läppar som av blod,
Var är du nu, du vit som snö
Som förr i fönstret stod

Galgar pryder nu vart hörn
Av slottet där du bor
Langsamt slingrar rosentörn
Sig runt ditt fängslotorn

Dömd att sova Dödens sömn
Ifran andras blickar gömd
Sömnlös dvala utan dröm
Dömd till att sova Dödens sömn

Vargarna ylar utanför
De skriker ut sin sorg
Jag tror de hoppas att du hör
Dem inifran din borg

Minns du ännu vad du gjort
Med flickorna som fann
Vägen fram till slottets port
Och därefter försvann?

Dömd att sova Dödens sömn
Ifran andras blickar gömd
Sömnlös dvala utan dröm
Dömd till att sova Dödens sömn

Fyra ar förflutit har
Slottet är som förr.
Galgarna hänger ännu kvar
Stängd är varje dörr

Vinden viner utanför
Regnet öser ner
Stormen river i rosentörn
Du vaknar aldrig mer

Dömd att sova Dödens sömn
Ifran andras blickar gömd
Nu är du förlöst fran Dödens sömn
Borta för alltid, men kvar som en dröm

Jag saknar dig du sköna mö
Med läppar som av blod
Jag sörjer dig du vit som snö
Som förr i fönstret stod...