DIMHYMN - Fördärvets Maskineri
Efterlängtad Död
Jag välkomnar dig till livets slutskede
Du har kommit hit för att dö
Du har vandrat och sökt,
men bara funnit död
Du kommer aldrig att finna något annat
Jag är sinnessjukheten själv
Sadistiskt tänkande, sadistiskt handlande
Låt mig leda dig genom smärtans dal
Dö för mig, dö med mig
Jag kan ej förneka den lust som jag
känner inför döden
Mina drömmar och mina tankar går
hand i hand
Reflektioner av mitt inre jag
Reflektioner av mina öppna sår
Jag blöder
Jag är döende
__________
Svart Kallelse
En känsla så obeskrivlig
Fyller min trötta själ
Jag skall avsluta mina dagar
Slutligen begravas av tiden
På livets dunkla stig
I mörkret en skepnad jag ser
En röst, den ropar mitt namn
Insikt om att det är dags
Döden står nu mitt framför mig
Mitt förflutna har ändrats
Mitt förflutna är dött
Mitt förflutna har ändrats
Mitt förflutna är dött
Likt ett tempel den framträder
Ur dimman, ur mörkret
En gård omgiven av ensamhet
En mörk stig har lett mig hit
__________
Förlisning
Självdestruktivitetens gömda sal
Belägen i intet, fri från livslust
Där artärer splittras och blod flödar
En sal blott befintlig genom sorg och hat
Präglad av evigt lidande och evig vämjelse
Ständiga självmordstankar och evig ångest
Blodiga väggar och svarta fönster
Det finns bara tomhet att finna
En återvändsgränd liktydig allt annat
Ett ofärgängligt svävande mellan sorg och hat
En enorm känsla av meningslöshet
En förnimmelse om att livets förlisning är nära
Det går ej att rymma från denna tomhet
Då återfinns inget mer än ändlösa korridorer
Livet sjunker sakta ned i fördärvets hav
Ett bottenlöst hav av ångest
__________
Omfamnad Av Döden
Ensam i mörkrets oändlighet
Fylld av ängslan och sorg
En vandring bort från livet
En vandring mot döden
Av höstens mörka ögon bevakad
Av månens ljus sedd
I bäckens svarta vatten avspeglad
I skogens dunkel fångad
Viljan att livet lämna
Att av döden omfamnas
I evighetens mörker bestå
Bestå
Utav vindens kyla plågad
Utav livet vaggad till förtvivlan
De sista andetagen
I uppgivenhetens famn
Bortom allt som kallas ljus
Bortom allt som kallas hopp
En ensam skugga svarta tårar fäller
Depression fäst vid hat
Inre demoner blir yttre ögon
Bevakandes i mörkrets evighet
På ändlösa stigar, klädda i mörker
Då de sista stegen inåt skogen tas
Då sömnen slutligen erövrar
Döden sitt slutliga grepp tar
__________
Krossad
En mun som öppnas av skräck
Ett vrål som skänker mig njutning
Ögon som stirrar i blindo
Ditt vidriga blod som nu täcker
bladet på min kniv...
Alkoholen tar över mitt sinne
Jag skrattar av att se dig lida
Varje skrik är så upplyftande
Jag skall plåga dig för evigt
Likt jag plågar mig själv
__________
Det Svarta Djupet
Från mina mörkaste visioner
Verkar allt nu vara
Efter denna svarta resa
Har jag nu slutligen anlänt
Genom svarta skogar
Har jag rest i ensamhet
I mitt sökande efter mörkrets plats
Där jag kan möta min död
Närvaron av min herre
Lucifer, hör mitt rop
Jag skall möta min död denna natt
Strävandes efter ditt mörka kungarike
Bredvid mig är en mörk sjö
Omringad av mörk sorg
Dimman svävar gråtandes över ytan
Ned i detta djupet skall jag sjunka
Månen reflekteras i min knivs kalla stål
Inifrån skogen bevakar ögon
Medan stålet sakta karvar mitt
kött och mina ådror
Blodet börjar lämna mig och
jag faller ned i det svarta vattnet
Sakta sjunkandes mot min död
Min död har nu anlänt
Denna natt drunknar jag
I sorgens svarta vatten
Satan, öppna dina portar
__________
Fördärvets Maskineri
Kraftlöshet åt livet, styrka åt Döden
Kaoset tar över och skapar oreda och död
Platser av liv blir sakta fyllda av intet
Glädjen krossas och sorgen får fotfäste
För var dag som går så smyger den sig närmare
Den totala undergången, så frestande
Oreda, kaos och död
Den Ondes vinst, ljusets död
Känn ångesten och gråt
Men det kommer ej att hjälpa dig
Tag det till dig att livet är en plåga
Ditt förutvarande leende är nu helt borta